John Carver har skrivit en ordrik bok om sin modell för styrelsearbete. Då jag inte har något annat att göra än att läsa omfångsrika böcker har jag plöjt igenom den. Och blivit lite tagen faktiskt. Modellen svarar upp mot några av de frågor jag alltid har funderat på. Inte sällan känns det som att styrelsen förväntas vara en ”superchef” och kunna fatta beslut på en högre nivå än den välavlönade, välkvalificerade chefen som redan finns. Därtill ska vi göra det på några timmar i månaden med en rudimentär kunskap om organisationen när den vanliga chefen har 40 timmar i veckan och djup kunskap om det mesta. Ofta får jag också känslan av att jag bara förväntas okeja vad andra har tänkt och skrivit. Det finns för det mesta ingen chans för en styrelse att sätta sig in i alla aspekterna av en budget – och därmed är det konstigt att de ska fatta beslut om den. Samma gäller verksamhetsplan och många andra frågor som gärna kommer i tjocka dokument.
Först gör Carver en liten reflektion av skillnaden mellan ett företags styrelse och en nonprofit. Den viktigaste skillnaden ur ett styrningsperspektiv är att ett företags produkt eller tjänst värderas på en marknad, den är värd vad någon är beredd att betala. I en nonprofit så får styrelsen göra den värderingen, vad den rimliga kostnaden för den tjänst som produceras är. En inte så ointressant jämförelse som också sätter fingret på varför en nonprofit styrelses arbete ofta är mer politiskt än vad en bolagsstyrelses är.
Carvers utgångspunkt är att styrelsearbete - styrning, governance, är något unikt, som skiljer sig från ledningsarbete, management, på många olika sätt. Därför kräver styrelsearbetet sin egen teoretiska modell. Styrelsearbetet ska snarare ses som en förlängning av ”ägarna”/medlemmarna än överordnade generalsekreteraren, GS.
Carvers modell utgår ifrån att styrelsens viktigaste instrument är policyskrivningar. Policyer som styr såväl GS som styrelsen själv. Policyerna delas upp i fyra kategorier:
· Mål
· Medel
· Styrelse – ledningsdelegationen
· Styrelsens eget arbete
Mål
Vilket/vilka resultat, för vem och till vilken kostnad . Detta är det viktigaste, mest värdeladdade policyområdet. Vilka behov ska organisationen tillgodose? Vilka är organisationen till för? Varför finns organisationen till? Här krävs mycket tanke, framförallt eftersom det handlar om resultat som ska nås, inte vad organisationen ska göra.
Medel
Här kommer nog det snillrikaste draget av Carver. Istället för att skriva vilka medel, vilka vägar till målen organisationen ska ta, ska styrelsen beskriva vilka medel som inte är tillåtna. Det är snart sagt omöjligt för en styrelse att gå igenom och värdera alla olika möjliga vägar, men det är mycket enklare att definiera vilka vägar som inte får tas.
Styrelse – ledningsdelegationen
En beskrivning av rollerna som i grunden handlar om att styrelsen beslutar om mål och medel, GS om allt annat.
Styrelsens eget arbete
En beskrivning av hur styrelsens eget arbete ska gå till. Roller, mandat, utvärdering av arbetet med mera.
Styrelsen utgår ifrån vidast möjliga definition av policyområdena och arbetar sig inåt. För att ta ett område, medel, så börjar styrelsen med att bestämma att GS inte får bete sig oetiskt eller oförsiktigt. Om styrelsen tycker att det är för vid beskrivning kan man bryta ned policyn i olika områden och på så sätt styra allt mer. Till exempel kan man, lager för lager, komma ned till detaljer som att organisationen aldrig får ha ett eget kapital som understiger kostnaderna för sex månader.
Policyerna inom de olika områdena ska vara kortfattade, varje ord är viktigt och ska vägas. Dessa kortfattade policyer bildar tillsammans organisationens styrande ramverk. Styrelsens viktigaste uppgift är att skriva dessa policyer, se till att de följs och utifrån uppföljningar förändra dem.
Det som jag attraheras av är dels att denna modell ger en tydlig beskrivning av vad som är skillnaden mellan att styra och leda och dels att den ger en modell för hur styrelsen verkligen kan styra och inte som nu, oftast bli styrd.
