För ett par månader sedan beslutade jag mig för att säga upp mig från min tjänst som direktor för Västerås stadsmission. Jag kommer att sluta vid årsskiftet.
Jag slutar inte för att jag har fått ett annat jobb, jag slutar för att jag känner att det är dags. Västerås stadsmission är på sitt femte år och det har varit en intensiv utveckling de första åren. Under dessa år har det passat med mitt ledarskap men nu tror jag det är dags för något annat. Vad jag kan se behöver Västerås stadsmission under de kommande åren en direktor som tar vara på det som har gjorts och stärker organisationen så att allas förmågor, idéer, energi och engagemang verkligen tas tillvara.
I praktiken behöver organisationen bland annat hitta bättre och stabilare former för målsättning och uppföljning, volontärarbete, systematiskt insamlingsarbete, ekonomiska rapporter, förhållningssätt och metodutveckling, systematiskt arbetsmiljöarbete samt intern kommunikation och påverkansarbete. Västerås stadsmission behöver gå från entreprenöriell vision till stabil organisation som står sig i det långa loppet.
Vad ska jag göra då? Det vet jag inte och det känns både oroande och befriande. Jag har tillåt mig att vara i osäkerhet de senaste månaderna och det har varit en bra tid. Några idéer börjar bli mer fasta i konturerna men än är inget bestämt.
Jag bestämde mig för att sluta innan jag hade ett annat jobb av två orsaker. Det ena är att det skulle kännas falskt att fortsätta leda Västerås stadsmission som inget hade hänt, utan att berätta för någon att jag söker andra arbeten. Det andra är att jag på mitt förra arbete stannade ett halvår, ett år för länge vilket gjorde att jag inte kände igen mig själv, jag blev sur och cynisk. Det vill jag aldrig uppleva igen och därför kan jag utan tveka säga att jag fortfarande har roligt på jobbet, jag vill saker och har för avsikt att ge allt jag kan hela vägen till jag slutar.
Reaktionen på mitt beslut att säga upp mig utan något annat klart har spänt från "vad korkat" till "modigt". Påtagligt många har reagerat med "det skulle jag också vilja göra". Min erfarenhet hittills är att det är väldigt givande, något som jag faktiskt kan rekommendera. Frågan är dock vad jag säger i januari :-)
David
